Agda Nilsson föddes i Horrödskog i Brönnestad och hennes far hette Nils Svensson. Gudmor var Christina Åkesdotter från Hörja församling och faddrar var Drängen Andreas Petersson och Ola Nilsson I Matteröd.
Hennes mor hette Cecilia Nilsdotter och var född i Norra Rörum. Nils var f. 1860-11-17 och d. 1950-10-28 i Matteröd och Cecilia var f. 1860-10-21 och d. 1912-12-08. Cecilias föräldra var Nils Jeppsson f. 1818-12-12 och d. 1882-10-02 och Hanna Nilsdotter f. 1820-03-02 och d. 1889-04-29. Nils föräldra var Sven Nilsson f. 1816-11-04 och Truen Piper Johansdotter f. 1833-06-17 och d. 1920-04-09. Agda ska enligt uppgifter kommit till sin farmor Truen när hon var ett år. Men enligt mantalskrivningar finns Agda hemma hos föräldrana år 1900 tillsamman med sina syskon och då är hon 7 år. Familjen bodde då i Häringstorp Matteröd. Agda gick i skolan och lärde sig läsa, skriva och konfirmerade sig i Matteröds kyrka. När Agda kom till hennes farmor och faster Emma vet vi inte exakt men vi vet att hon bodde hos dom. Både farmodern och fastern var som man säger "kloka gummor" och deras synsätt kom naturligtvis prägla Agda. Så det var inte så underligt att hon hade en del "vidskepligheter" för sig. Varje gång hon skulle gå hemifrån mumlade hon en ramsa vid sin dörr när hon låste den, kanske var det för att hålla oknytt och onda andar borta från stugan.

Agda var en flitig kyrkobesökare, hon missade aldrig en nattvardsgudtjänst. När farmodern dog bodde Agda som då var 27 år, kvar i stugan tillsammans med faster Emma som var f. 1870-07-03 och dog 1946. I vuxen ålder åkte hon till slätten för att gallra betor, på så vis fick hon ihop pengar som hon sedan spenderade på torgmarknaden i Tyringe. Dit gick hon klockan sex på morgonen, när hon kommit fram satt hon vid stationen och väntade på att affärerna skulle öppna. Annars skickade hon efter saker på postorder, t.ex schaletter från Ellos. Agda var mycket ekonomisk. Hon gick alltid klädd i mörka kläder, en lång kjol och svart kofta och alltid ett "huckle" som hon knöt på ett speciellt sätt. När hon gick i kyrkan hade hon alltid ett vitt "huckle" på sig. Sina strumpor stickade hon själv och när de gick sönder lagade hon dem, men hon stoppade dem inte, som brukligt var, utan hon "förfodade" dem. Det vill säga hon repade upp själva foten och stickade på en ny.

1946 dog faster Emma, Agda blev då så chockad att hon lät Emma ligga kvar i sängen några dagar innan hon så småningom kontaktade Viktor Rundberg som i sin tur ringde till prosten i Brönnestad. Efter Emmas bortgång blev Agda mer social och hon gick till Joel och Ellen på Kärlingehus. Det fanns inte några som helst möjligheter att sköta sin hygien i stugan så hon fick några gånger om året bada hos Joel och Ellen. Hon gick till Karin och Lennart varje dag för att hämta mjölk, men också vatten eftersom hon trodde att vattnet i hennes egen brunn var förgiftat. Vattnet hämtade hon från en källa som fanns, den finns f.ö. fortfarande på deras gård. Redan klockan fem kunde hon sitta på en stol under björken och vänta. Hon ville ha mjölken spenvarm, för som hon sa-"frösen mjölk kan sta´boa´na ha". Höns hade hon själv och hon delade med sig av sina ägg till prästen Wärle.

Även om Agda var ekonomisk så tummade hon inte på kvalitén när det gällde konjak. Till en början drack hon det på läkarens ordnation, men sedan köpte hon det måhända för den goda smakens skull, och då skulle den, kosta vad den kosta ville, vara trestjärnig. Posta-John var anförtrodd att inhandla de dyra dropparna. När hon inte klarade sig själv längre, efter ett lårbensbrott, fick hon hemhjälp. Efter några år kom Agda på långvården i Hässleholm, där hon hade läkarens tillstånd att dricka sin trestjärniga konjak. Agda blev 96 år och 4 månader gammal.